DIKTER
Nov- 18
"Vad ska det bli av mig?
Törnrossnår
Slingrande oframkomlighet
Med hjärtat fyllt av dånande stormar
Svarta orosmoln
Villospår
Gröna runda löv
Så frodiga
Med ångestens narr som väntar på sin entré
Vad ska det bli av mig?
Med all den värkande kärleken
Rädslan stångas
Känslan av otillräcklighet vilande i bröstet
Ord fumlar runt i munnen
Faller besinningslöst
Oreda
Urstark överjordisk kärlek tumlar in
Låt mitt sidensvala silkeshölje omsluta dig som Frodos osynliga mantel"
_______________________________
Aug- 18 "I skärvorna kliver jag
In i natten, bort från dig
Glider bort, tyst och stilla
Bedövad av sprakandet
Mätt på nonchalans
Något dagas snart
Det är ovisst men inte dött
Som mitt hopp välver och höljs
Av väntan på ett ord: vänta
- jag är inte klar än
men fötterna går"
__________________________
Juni -18 "Mitt ben över kanten
Fritt och bart
I vila är det
Det andra benet utsträckt
I skenet av hörnlampan skimrar huden
Väntar på beröring
Ensamt vilar vi till ljudet av de stilla
nattdroppar som långsamt befruktar den torra
sommarjorden
Sår i hjärtats nattregn
Längtans nattregn över såren
Väntandets varande och förhoppning om förtröstan
Stilla dig regn
Benen bär nog snart"
____________________________________
Maj- 18 "Jag kan fortfarande drömma"
Jag kan fortfarande drömma
Drömma om vind i seglen och sol i ögonen
Uppfylld längtan och hål i bröstet
Om ett tomrum fyllt av dig
Jag kan fortfarande drömma
Se den lilla strimman hopp genom
mosaikfärgat glasskimmer
Försmådd kärlek och bara fötter
Om en dans med dig
Jag kan fortfarande drömma
Drömma om vågor av ömhet och nyförlöst dagg
Omhuldad kyss och salva på såren
I ett tomrum fyllt av dig
Nov.-17 "Den gröna klänningen"
Den gröna klänningen stirrar tomt på mig
Ihåligt, avmätt och ensamt
Intryckt i hörnet
Omgiven av svala brokiga mönster
Den når nästan ned till golvet
Längtar den dit?
Till den fasta, stadiga grunden
Till möjligheten att fly sin väg
Istället svävar den en bit över jorden
Blänker i det svaga ljuset
Sträcker sig efter centrum
Ropar: "se mig, ta på mig!"
Den gröna klänningen stirrar
____________________________________
Nov.- 17. " När du blivit så kall att likgiltighet
är det enda som berör dig
Vad har du du då förlorat dig själv i?
Ett bottenlöst, svart djup
eller en himmel utan ände
En plats utan förhoppning eller tro
Frihetens gränslöshet"
_______________________________________________
Okt. -17
"Jag är en famn sprakande blomster i skuggan av din blick
Spinnande silvertrådar av energi väcker mig ur
min dvala, den trygga, sköra
En skärva
En spillra
Svart eld, brinnande sot
Jag är flagor i ditt rum för dig att svärta
Jag är rosenblad för dig att dofta
Jag är solen i ditt bröst, månen i ditt mörker
Spinn silverblick"
______________________________________
Nov. -17 "Ändlös kärlek"
Hur ska jag kunna beskriva en sådan kärlek?
En kärlek så öm och så djup
att ord inte räcker att beskriva den
Du är som ett hav av stjärnor som omringar mig,
omhuldar mig och begraver mig
Ett oändligt och andäktigt mörker
så upplyst och varmt av din uppenbarelse
En uppenbarelse som krossar allt mitt motstånd,
väcker allt det dolda och glömda ur
det svarta
Ändå dröjer jag vid utkanten för att rädda det
sista som är kvar av mig
Innan jag motvilligt kliver in i oändlighetens
rymd som är du
Förlorar mig i ditt hav"
________________________________
"Till min älskade (du vet vem du är)"
Som den första sommardagen var du
En tyst, smekande vind
Inbjudande, försiktiga solstrålar
Varm och
passionerat klar
Mörkret i mig gav vika för din mjukhet
Min sargade själ log och släppte in din röst
Och när du tog min hand när förtvivlan var som störst
gav jag min envishet för din klokhet
Som ingen annan dag var du
för om den dagen varit som alla andra
hade min kropp aldrig vaknat"
_______________________________
"Att du ska tro gott om mig är inget jag begär
Jag känner ditt sorgsna hjärta mer än väl
Men så som min kropp skälver för dig
skälver varken himmel, vatten eller jord"
_________________________________________
"Gråt ej mer.
Än rusar blodet
likt vågorna.
Klippor blockerar din väg
men ännu bär vingarna
Sången lever så länge du lyssnar
så stäng aldrig om dig
Skada ska ske
men olyckan drar förbi
medan lusten kommer att stanna
och gro vid klippornas fot"
______________________________________
"Att finna kärlek var det vackraste
Att behålla din gåva var inte svårt
Ändå stod du som den starkaste
och min tunga kropp föll alltför hårt
Ångerfulla tårar av minnen från förr
Det blev som det brukar när jag låst min dörr
En strimma av ljus från ditt mörker,
din aura, ditt väsen, din kärlek
Allt fick jag köpa med en springa av närhet
Dock var ditt hjärta det omutbara
vars strålar jag ej kan förklara
Det enda av din skugga jag ville nå
men inte ens det kunde jag få"
__________________________