Reflektioner

Det är lätt att bara fokusera på det jag borde, eller "måste" göra, för att utvecklas, och glömma det jag faktiskt redan åstadkommit. Jag tror många av er kan känna igen er i det. Det är ständigt ett stretande "framåt", ständigt nya planer för hur jag ska nå nästa mål, och nästa och nästa...

För första gången på väldigt väldigt länge stannade jag upp idag och reflekterade. Jag höll på att damma och rensa hemma och fann några gamla cd-skivor med inspelningar som gjordes för många år sedan. Herregud, jag sjöng en huvudroll, ja den enda rollen, i en nyskriven kortopera när jag var 23 år! Vilken bedrift! Och det låter bra! Jättesvårsjunget, och jag klarade det! Hur kunde jag på vägen glömma bort min kapacitet? Allt tvivel man som människa och artist ständigt har. Tvivlet att duga och detta petande i sångtekniska detaljer, det får oss att glömma vad vi faktiskt KAN, och VARFÖR vi sjunger. Näe....skärpning på det. Det gäller oss alla, vad vi än tar oss för. Njut och se er kapacitet. Kram!