Inspiration och revolution

Oktober och november har varit omtumlande och inspirerande månader. Även tunga månader. Senast har Sveriges operasångerskor gått ihop i ett gemensamt upprop mot de sexuella trakasserier som har fått fortgå alldeles för länge i branschen. En tystnadskultur där trakasserier fått fortlöpa av rädsla för att mista jobb eller helt enkelt för att ursäkten har varit att "sådan är jargongen i branschen". Nu fick det vara nog. Jag har fått ta del av horribla berättelser från alldeles för många kvinnor. Ibland även situationer med kollegor som vittne, men där ingen vågat stå upp och försvara den utsatta. Det talas om förväntade revolutionerande förändringar i scen-och musikbranschen. Låt oss hoppas, låt oss hoppas. Jag har själv, tyvärr mer än vid ett tillfälle, utsatts för sexuella ofredanden, och inte vågat berätta för mer än ett fåtal, p g a skammen att jag borde ha gått därifrån. Men man vågar inte, av rädsla att råka ännu värre ut.

Vid sidan av den här pågående "revolutionen" har jag mött mycket kärlek och omtanke, då jag sångligt haft en djup svacka den senaste tiden. Gamla och nya vänner, har genom sitt engagemang och omtanke om mig, generöst delat sina tankar och sitt stöd. Detta har resulterat i en omvälvande kreativitet som explosionsartat blossat upp nyligen. Jag har skrivit flera nya dikter och är i en process där jag redan hunnit skriva melodier till två av dem- på en vecka! Min plan och förhoppning är att jag om ett halvår har en enaktsföreställning, med text och ton av mig. Det är en flera år gammal dröm, men tack vare alla tårar (faktiskt!), allt tvivel, och all ärlig och kärleksfull respons, fann jag något nytt. Jag har även beslutat att byta ut viss repertoar för att komma närmare kärnan i mitt konstnärskap. Det är väl inte för intet det sägs att "askan är den bästa jorden".